Vem rädder för spriten?
- En svartkomedi om att dölja felen men som inte försvinner.

Synopsis: En svartkomedi där spriten har ett problem men inte är problemet. Det är i en familj som svart komedin utspelar sig i. Det är lite i parodi med teaterpjäsen "Who's Afraid of Virginia Woolf?" ("Vem är rädd för Virginia Woolf?") av Edward Albee. Varför skall man vara rädd för spriten (Virginia Woolf med sitt temperament, sin sinnessjukdom, och sin vassa tunga)?

Svart komedin skildras med humor som blottlägger ett äktenskap byggt på "dolda" rädslor uppbyggt på illusioner och verklighet i blandad form. En gränsdragning till vägens evolutionära tidspok. Är rädsla bara illusioner, för att livet och levernet skall vara en mening? Varför är man rädd? Rädslan är synonym och lever i ett symbios med spriten, där spriten inte nödvändigtvis behöver vara problemet utan bara en orsak att hitta vägen till problematiken. Familjelivet kan vara ett i led med en ny sorts evolutionär tid som måste anpassas till den tid man lever i just nu, tar en in i problematiken. Det blir som en dansande spöke som gör upp med sitt förflutna, och tar man inte an på spöket kommer det att spöka vidare.

Allt vad man lärt sig måste läras om, då evolutionen kräver det. Fördomar som man fått bukt med är i själva verket inte oupptäckta, och måste hela tiden läras på nytt. Allt är inte självklart bara för att man har ett vetenskapligt dokument i handen, det kommer alltid att finnas fall som går i sär med vetenskapligen. Att spränga en fördomar är lätt, det är bara att skapa en atombomb, men då spränger vi ju hela vår planet. Har man ingen planet leder det till inga visioner då inte människor som kan föra de vidare existerar. Ett moment 22 fall utan lärdom, lära gör man hela livet då skolan tar aldrig slut.

Ett exempel på problematik som är ett problem, men att hitta det måste man tänka klart (vara nykter) och gör man inte det ser man inte helheten i problematiken:

Rollerna är:

  1. Mamma -
  2. Pappa -
  3. Dotter -
  4. Dotter -
  5. Son -

Svart komedin är på 65 sidor, skriven i mitten av 1980-talet. Skådespelarna är redan tillfrågade. Bland annat har Wallmans nöjen (Hans Wallman), Dramatenchefen Marie-Louise Ekman, Stockholms stadsteater, Colin Nutley och Helena Bergström (Sweetwater) och andra som skådespleare och andra har tagit del av detta synopsis.

© Copyright by Schüttkus - www.schuttkus.de. All Rights reserved.