Vad händer när ett moln drar genom Guds evolution som är en intelligent design i nya kläder?

De flesta människorna sitter och fiser fisförnämna tankar, mestadels genom att tänka mellan olika bänkar runtomkring i världen. Vad tänker de egentligen på, när de sitter där och glor rätt ut i luften? Hur är de skapade egentligen? Varför möter man de? Signaler för en annan? En misstänksamhet mot oss andra och en brokig flora som har många olika berättelser. En spegel med ett växande intresse för människans intima sfär och de mest personliga historier kan berättas och hållas vid liv som är unikt. Sedan hamnar man i skuggan full av spöken som vandrar i våra tankar för att spöka ut oss i alldaglig skunk som luktar punk, vilket är hårresande. I bästa fall kan detta berättande vara i öppna vyer in mot okända, i det sämsta fall får våra andar liv att gå någonstans där man berör alla människors visioner. Vilka visioner har du och vilka idéer har jag? Är vi olika eller är vi av samma skrot och korn inombords? Jesus kanske finns bland oss utan att vi vet om det eller vet vi det? Vill vi veta det? Bara Jesus i modern tappning är tillbaka till vår värld för att frälsa oss i skiten, som vi skräpar ner. Mozart har en del i detta också att göra med. Tamburmajoren står flaskad i hallen för att folk med stånd skall hänga upp sig på denna stång. Det är en annan 6:a att sexa i.

Åker man ut till Drottningsholms slott på Lovön, Ekerö, där vid slottsteatern, finns en text i en av byggnadena (på vänster sida om Drottningsholms teatern, om man står framför Drottningsholms teatern), läs och begrunda: Att iscensatta Wolfgang Amadeus Mozarts operor är att iscensätta livet självt. Hans verk rymmer de djupaste sanningar om oss människor - med djupdykningar in i själens dunklaste gömmor. Långt innan psykologi var en vetenskap kände Mozart dess lagar. Hans människokunskap är häpnadsväckande. Han vägrar att göra sina gestalter till karikatyrer eller endimensionella typer. Han visar dem splittrade, ömtåliga och sårbara. De är av kött och blod - lika levande idag som för 200 år sedan.

Det är alltså så att man skall ha en mening i livet för att få mening med livet, bara det räknas. Hur man sedan får meningen med livet, så att man lever ett meningsfullt liv är en fråga med många svar. Svaret på denna enkla fråga får varje människa själv komma på och klarar de inte av svaret serverad på guldfat, kan de alltid kopiera andras liv och leverne på silverfatet. Fast bara det vore ju i att inte leva sitt egna liv och leverne. Enklast vore att själv se sina resurser som en tillgång och sedan utgå från det. Livets enkla gåta: Glömma och förlåta, så att man inte begår nya hyss i kajutan, bara det ger lite Knorr® i det perfekta livet och levernet, vilket får kärringen med brödkaveln i högsta beredskap att säga till gubben med nattsudderi som nyss kom bakfull mitt i natten.

Vår gemensamma livsförutsättningar håller andakt framför em mässa i Stockholm men är det samma sak som vi tänker olika på lika sätt? Vi har samma idéer som vänder ryggen till på att göra rätt men vi gör det på olika sätt så att ryggen får annat läge. När exhibitionismen tar vid, blottar vi ut oss på ett förvirrat likställande där jaget står i centrum.

Vår tillvaro söker och finner på en och samma gång i phallos med prakt i att stå i och få spotta ut våra lustar. Till vilken nytta? I sådana tider kan det vara välgörande att konfronteras med ett annat slags tilltal, där vi använder brutala ord som verkar hotfulla men innerst inne kan vi inte drömma om att göra ont. Ingen är född ond, men kan man skapas till ett monster som i mönstret verkar fel? Optimering av det egna jaget får en verkan på tankeställare en ett krogbesök slagen i ansiktet. Varför vänder han ryggen till när kinden inte syns, Herr Judas som är en pudel i kärnans öga? Varför denna dumma fråga? Han kanske är en förrymd fånge med ett fångnmmer på ryggen som vänder kinden till? Varför begår man felaktiga brott? För att vi har brått att tänka klart?

Så här fin var aldrig havet i det blå, den bara ser så ut. Vi måste tänka på att den ser fin ut, men sedan när vi tänkt klart, tänkt kristallklarare? Vad händer då?

I fontänen spelar också rummet en viktig roll. Där finner man ro bland alla tokar man möter på vägen i parken. Det är ingen tillfällighet att skräpet refererar till återvinningens interiörer, som utgör en slags materialiserad myt på stillhet. I återvinningen återvinner det mest synbara språk med sköra kommunikationer. Resten är ett medium.

När elledningen ger ström och sedan åker på en rejäl propp, får sin omgivning en stöt. Det är ett väldokumenterad fotografisk precision som lyfter våra vyer på egen intimsfär att strömma vidare i livet.

Ett hav med halva blommor som ser vackra ut, men hur fina är de egentligen? Vadär den andra halvan på brorsan?

När valet av ett perspektiv på att resa med 2 och se baken på en buss. Är det att färdas i en (k)analöppning? Får det att tänka att vi ser andra ÄNDringar som förÄNDrar hela vår livssituation. I ett rum där chauffören ropar att man skall fortsätta längs bak i bussen, trots att bussen redan är full med andra människor där. Det är en gammal klassiker. Att placera en serie havsbilder med sjöutsikt som är utförda på ett sådant sätt att man ser andra förutsättningar än vad det egentligen är tänkt från början, men vad är då tänkt från början? Stämmer bilderna med dn text som är skriver bredvid? Kanske är det fantasin som sätter sprätt på idiotens visioner eller expertens uttalande som skall vara den bästa eller sämsta? En betraktar ateljén där konstnären verkar KONSTig i att skapa ART på annat språk än vad man är van vid. Värför gör man olika designer för oss eller andra? Varför klär man sig med hjälp av andras idéer? Har andra inte egna? Måste vi välja en annans idéer för att köpa grisen i säcken och bli grundlurade? Rent fysiskt är det en förlängning av våra lustar att se vad andra gör, precis lika nyfiken som Nicke i Hamburg är konstnären en apa på vad andra tycker om dennes KONSTiga ARTform, i ett tryggt utanförskap i relation till något som går innanför vår fantasi. Motivet kan vara olika och betraktare av många olika helheter där det blir ointressant i det intressanta att få veta vad som är subjekt och objekt. Summan är utrökt och är en kamel på puckeln vid Hornsgatan, där vilda horor slaktas i Knivsöder, tror man. Men hur är det egentligen? Har du upplevt det eller bara hört ryktet spridas och gett det vidare till någon som en kedja? Någon sanning är det ju alltid, eftersom dn sprids, men den kan förvrängas lite i strupen full av sprit. Man väntar på svar nu i vänthallen.

Hur ser problematiken ut mellan dessa träd? Är det med omvända förtecken, där vi ser objektet som är verkligen av subjektet? Kanske i ett aktivt sätt göra sig påmint och utmanar vårt traditionella lust att strukturera vår omvärld?

En sten bland många andra som grus i fickan på moder jord. Plånboken är tömd på utlösning där allt innehåll på miljön dör ut. Ett exempel som förefaller vara på tomten fast Tomten inte är vaken utan naken på julaftonsmorgonen

Här är vägen till Gud som ser oss genom ett håll bland molnen, och tomheten i vår evolution att skapa en intelligent design är Allsmäktig. En konceptuell effekt mellan 2 torn i liknelse av phallossymboler?

Rent fysiskt sett ligger tidningen nu som skräp, efter att någon läst den eller inte? Objekten, som vi vanligtvis förknippar stabilitet med, ger oss plötsligt goda skäl att tvivla på våra egna sinnens tillförlitlighet. Skarvar vi mellan olika aspekter av verkligheten, ser vi ett utrymme av permanent lust där inget är givet på förhand.

Utan tvivel vill väl strutsen här inte stoppa ner sitt huvud i sanden eller? På förhand delas man av rädsla som radikalt utmanar våra seendekonventioner. Men det är bara en bluff, egentligen vill vi inte alls agera särskilt radikalt. Vi bara längtar att strutsen skall stoppa ner huvudet fast vi egentligen inte vill det. Verkar KONSTigt.

Här har någon begått ett brutalt mord i shoppingen? Ett föremål som vi alla kan ha omkring oss: Shoppingvagnar med eller utan körkort, där man kan köra som galningar i affären eller bara lugnt inhandla och låta sig bli påkörd. Skulle du vilja bli påkörd av en shoppingvagn?

Hur många Marsgubbar ser du här? Många säger att Marsgubbar är gröna, men varför inte svarta? Varför inte i pianolack som målas i lik på ett lack full med naglar? För en stund börjar man hemsökas av insikten att veta vad man ser men efter en bråkdel av en sekund blir vi normala igen, precis som vanligt blir det ju aldrig, utan i själva verket vill vi veta vad verket betyder, vilket är mycket ovanligt? Matematikern bråkar bara med sina uträkningar. Finns det logik bakom detta i vår tro? Historikern kan ju om den har förutsättningar till det, skriva om eller skapa historia.

Här är det en bild som inte visar Strandvägen.11, kvarteret Krabaten. Men det liknar nästan det. Att sedan Kungsgatan.5, kvarteret Bocken har en annan vision på varför kvarteret heter så får man leta svaret på.

När "dårrarna" stängts i tunnelbanan för att visa alla pendlare vart handen tar vid i Handen, dit Trosa är på väg. Vi står handfallna i musen hål att få komma in. På ett omsorgsfullt sätt i hemlighetsfulla fantasier som är tillverkad av lusten där 2 (b)änklingar sitter mellan 2 tuttar av blomkrukor, som sätter vilda griller på andra människor i det yttre men utan att transformerar vardagens föremål till ett förtecken, som tillsammans bildar stavelser i ett gåtfullt språk som gör det alldagliga till ett mysterium. Vi längtar att någon skall sätta skräck i oss och att vi häpnas med spänning, för annars är ju livet inget värt om det bara är ett perfekt liv utan krydda i. Oavsett om det är vid Strandvägen.11, kvarteret Krabaten, Kungsgatan.5, kvarteret Bocken eller någon annanstans.

Maximal - En KONSTig konstART, som är en fascinerande utställning som får oss att tänka till lite extra. Våra lustar väcks och inte minst därför att den görs av en privat tillfredställande på inre fantasi, som i uppror får väcka debatt i något större format än vi hade tänkt från början. Verkar KONSTigt att ens tro annat på vad ART är för något egentligen. Ur ett kulturpolitiskt memento kan man ju alltid fundera över varför man skapar konst i huvudtaget och varför?

Aktuellt just nu i Vällingby konsthall, där man på torget står grann och fin lik en bock full av hemtrevlig jul i små stugor med reklamskit från olika butiker i byn. Välputsad i bästa uniform som sjunger i ABCD-boken. Se en vanföreställning av tokfantasi bland alla "dårrar" i tunnelbanans vagnar som ropar ut i strä(e)ck.

Där den unika utställningen kan fortsättas sin visningen på denna utställning och få svar på det mesta i sina frågor, som verkar meningslösa i ens egna uppfattning på vad konst egentligen är för något. Man blir helt enkelt inte klok på vad konst är egentligen. Det menar lille Henrik som hatar museum.

Resten är bara skräp och placeras i papperskorgen.

Nästa utställning blir: Maximal - En KONSTig konstART, som speglar vår tro på skräp i vår miljö, som vi inte kan vårda i vår klimat, när vi står på golvet full med skräp. Vi läser det i skräptidningen för att sedan äta upp det, på en fredagskväll framför TV:n som flyger i luften. Välkommen till en spännande värld i skit, som luktar och där våra specialdresserade guider med kostymer efter utställningens smak, de är en del i själva konsten. Platsen är i dagsläget okänd, då vi söker lokaler eller samarbetspartners, samt sponsorer som kan stödja oss i skiten att ställa ut vår säregna konstART, som i själva verket är en KONSTig förutsatt ingivelse.

Nu trycker vi på knappen för att stoppa, då det är vi själva som ser konsten och dess betydelse, vad konstnären menar är en annan version, och vad guiden berättar får en annan innebörd. Det är det som är konsten i sak, där vi vi betraktar det vi vill se och låter luras in i ett äventyr full av olika visioner. Bussföraren är en sur gammal skitgubbe i sin kärring att köra, medan andra är trevliga skräp att stoppa i korgen när man inhandlar färdbiljetten. Kort sagt: Alla vi är människor och vi tänker olika, ser olika ut och handlar olika. Skit i resten. Lycka till med vår spännande utställning, och kom på vad du vill i livet som är ditt eget.